Ahlands reportage berör

Knappt fem veckor kvar till valet. Då visar SVT en serie reportage av dokumentärfilmaren Tom Ahland. Förträfflig journalistik!

Jag träffade Tom Ahland på bokmässan i Göteborg förra året. Vi utväxlade böcker.

Sedermera kom ett brev från den kanske bäste skildraren av svensk vardag. I november skulle han åka upp till Dorotea, som jag passerade på min cykelfärd 2008. Tom skulle ha min bok som reselektyr på tåget.

I går sändes det första av en halvtimme långa program av Tom Ahland, kallade "Tom Ahland i Sverige". Det handlade om besöket i just Dorotea, en avfolkningsbygd där folk kämpar på efter bästa förmåga. Men där finns en tro på framtiden.

Ahlands alltid träffsäkra skildringar är något att fundera över i en tid när ordet solidaritet verkar ha glömts bort. Se reprisen på programmet i dag – men även onsdag, torsdag och lördag.

Resten av serien sänds den 18 (Tensta), 23 (Klippan), 25 (Vimmerby) och 30 augusti (Kungsör).

Läs gärna också en krönika om solidaritet som jag skrev för Volvo Personvagnars interntidning Agenda Magazine.

Lovsång till materialarna

Spelarna är förstås det grundläggande. Och tränaren är jätteviktig. Men utan materialförvaltarna stannar idrottsklubbarna. Här är ett hyllningskväde till dom.

Vem är det som intar omklädningsrummet först av alla vid träningar och matcher? Vem är det som går sist efter att ha tagit hand om alla skitiga och svettiga kläder?

Just det. Materialförvaltaren.

Denna grundsten i den svenska idrottsmodellen tycker jag alltför sällan visas tillräcklig uppskattning. Materialaren har väldigt sällan betalt. Ofta lägger han – jag skriver han för nio av tio är förmodligen män – ut pengar ur egen ficka.

När matrisen kommer till klubblokalen sätter han på kaffebryggaren, hänger upp alla kläder på krokarna, pumpar bollar, plockar fram tejp och blandar drickan. Bland annat.

Materialförvaltaren vet exakt hur alla spelarna vill ha det, vem som ska den och den tejpen, vilken typ av strumpor, hur sportdrycken ska vara blandad och allt mellan himmel och jord.

En materialare ska vara noggrann, pålitlig, punktlig och förutseende – nya inköp måste göras innan artiklarna tagit slut.

Och så ska han självklart vara snabb i käften. Att munhuggas med en materialare ska vara jobbigt för spelarna…

Materialförvaltaren ser ofta till att ungtuppar fostras i sann idrottslig anda där kanske stressade föräldrar har missat. Det är inte en självklarhet för alla att göra ren skorna innan omklädningsrummet äntras, att slänga förbrukade tejprullar i papperskorgen, att vränga svettiga tröjorna och att lägga smutsiga strumpor, byxor och tröjor i var sina högar på golvet i omklädningsrummet.

Jag har inte skrivit så många artiklar om matrisar. Men när Blåvitt och Öis spelade SM-final i fotboll 1985 fyllde gamle Arbetetkollegan Lasse Bred och jag sportspalterna med mängder av förhandsartiklar.

Ett uppslag handlade om Curt Bergström i Öis och Lennart Johansson i Blåvitt. Det blev en jäkligt bra story.

Hade jag varit musiker skulle jag ha skrivit en hyllningslåt till alla Sveriges matrisar. Det är dom värda.

Skruva den som Sören

Sören Börjesson är en av de största öisarna genom tiderna. En genomtrevlig kille – och fantastisk fotbollsspelare. Tänk att vi har gått på samma tränarkurs…

Det var i början av 80-talet. Jag var drygt 20 år och hade råkat ut för en elakartad knäskada under försäsongen. Resten av året var förstört. Inga matcher i division 5 med Utbynäs SK.

Men det gick ju inte att släppa fotbollen. Så samtidigt med rehabträningen blev jag tränare för ett av USK:s pojklag.

Jag gick ett par ungdomsledarkurser. Sedan ville klubben att jag skulle bygga på med steg 1 för seniortränare.

Kursen arrangerades av Göteborgs Fotbollförbund. Vi höll till på Valhalla grus. Det var jag och ett tjugotal andra. Bland andra Sören Börjesson och Olle Nordin.

Och tänk vad skilda vägar deltagarna gick. Nordin blev svensk förbundskapten. Sören tog SM-guld med sitt kära Örgryte 1985 och blev sedemera ungdomsansvarig i klubben. Jag kom till fotbolls-VM i USA – som journalist.

1985 ja; vilka finalmatcher mot Blåvitt det var på Ullevi! Sören – som faktiskt blev delad skyttekung den säsongen – gjorde ett fantastiskt mål.

Han skruvade in en boll med sin känsliga högerfot från vänster-inner-position bakom Thomas Wernerson i IFK-målet. Den satt som en smäck i bortre gaveln.

Med en färsk guldmedalj om halsen drog Sören sedan till Stockholm för GIH-utbildning och spel med Djurgården.

Nu är Börjesson sedan många år återbördad till Göteborg och fullutbildad med alla tränarkurser. Träffade honom på Gamla Ullevi i går när Öis spöade Degerfors med 2–1.

– Jag är ansvarig för ett projekt i Öis som ska leda till fler egna spelare. Det är vi i Öis plus IFK Göteborg, Helsingborg och Brommapojkarna som deltar. Projektet finansieras av Svenska Fotbollförbundet, berättade han.

– Det är första gången på många år som jag inte har ett eget lag. Det kändes lite konstigt i början, men nu har jag vant mig, sa en av Örgryte IS största spelare – både på plan och mänskligt – genom tiderna.

Sådana straffar vill vi se i dag

I dag lirar Örgryte mot Degerfors i superettan på Gamla Ullevi. Ett klassiskt möte mellan två gamla storheter – som gärna får bjuda på underhållning som du kan se på You Tube-klippen nedan.

Två av mina favoritlag lirar i kväll; Öis, som jag spelat med som 15-åring, och Degerfors, som jag är medlem i.

Jag har hållit på Sällskapet sedan min äldre kusin övertalade mig på 60-talet. Jag gjorde två mål i min debut för Sällskapet mot Lundby på Fjärdingsplan. Bosse Backman var vår tränare. Jag gjorde bara en säsong, sedan gick jag tillbaka till Utbynäs.

Agne Andersson spelade alla 22 matcher för Degerfors under silveråret 1963. Jag träffade Agne under bokmässan i Karlstad förra året. Vi satt och tjötade vid Värmlands idrottshistoriska sällskaps bord – och Agne fick mig att pynta en medlemsavgift för röda-vita laget.

Så det är med lite blandade känslor jag bänkar mig på Gamla Ullevi i dag tillsammans med vännerna Bred och Larsson. Fast det är klart att jag helst vill att Öis tar tre pinnar och hakar på i toppen.

Hur som helst får det gärna bli skön underhållning. Som spanske U19-liraren Ezequiel Calventes straff med stödjebenet satte häromdagen. Kika här. Titta noggrant på reprisen, det är en suverän prestation! 

Eller som målfirandet som det isländska ungdomslaget Stjärnan bjöd på efter en lyckad straff. Det är grymt bra – och kanske självklar för en fiskenation som Island. Kolla här.

Landskamp i Ytterhogdal

Ytterhogdals IK har det lite kämpigare nu än för två år sedan när jag cyklade förbi. Då höll YIK på att gå upp i division 2. Nu kämpar föreningen för att undvika degradering till femman.

Leif Nilsson.

Då, 2008, strömmade folket till härliga Svedjevallen – kanske Jämtlands finaste gräsplan – för att se brasseförstärkta YIK:s segertåg.

Ytterhogdal snubblade på mållinjen den gången; avancemanget till division 2 sumpades i den sista matchen. Sedan försvann alla de elva brassarna – och tränaren.

Säsongen därpå åkte laget ur division 3. Nu ligger YIK fyra från slutet i division 4 Jämtland med tio poäng, bara tre pinnar före nästjumbon Järpens IF.

– Det går lite tyngre i år. Vi har inga brassar – men tre engelsmän i truppen. De stannar september månad ut, säger Leif Nilsson, ordföranden i Ytterhogdal, som jag porträtterade på min cykelresa.

Nästa onsdag, den 4 augusti, startar höstsäsongen. Då är det match mot serietvåan BK Björnen från Östersund på Svedjevi.

– Gräsmattan är fantastiskt fin. Vi har en underbar anläggning, säger Leif Nilsson.

Annars har Leif lyckats få ett internationellt arrangemang till Svedjevi. Den 7 september spelar Sveriges och Finlands P18-landslag träningsmatch.

Starkt att små glesbygdsklubbar vågar ta på sig liknande arrangemang! Se fler bilder från Ytterhogdal och Svedjevi här.

Kaber på grön kvist

I början av 90-talet var Mölndal Hockey snubblande nära att nå elitserien. Då var Jaan Kaber ett av de tunga namnen i föreningen. Sedan lämnade Kaber klubben – och nu ska han sälja sitt sommarhus på Rossö. Det är Sveriges dyraste…

Jag bevakade mycket internationell ishockey för kvällstidningen GT/iDAG på 90-talet – bland annat var jag på plats i finska Åbo när Mats Sundin och Tre Kronor tog VM-guld 1991.

Dessutom skrev jag förstås en hel del lokal hockey; både Frölunda och uppstickargänget Mölndal. Mölndal var oerhört nära att ta steget upp till elitserien 90/91. Jag har för mig att Vladimir Lavrentjev – den första hockeyryssen i Sverige – hade en stor del av framgångarna.

Vid sidan av planen backades Mölndal upp av affärsmannen Jaan Kaber. Jag vet inte om han hade ett genuint ishockeyintresse eller om hans insatser för klubben var strikt affärsmässiga.

Hur som helst har det gått bra för Kaber. Uppenbarligen bytte han bransch och blev så småningom kallad för hamburgerkungen. 

Kaber skaffade sig ett sommarhus i bohuslänska Rossö. Nu ska det säljas. För 50 millar. Sveriges dyraste fritidsbostad, enligt mäklaren Fredrik Eklund.

Någon som är sugen?

Ring Inga-Britt, Lagrell

Starka kvinnor och män som vågar stå för sin åsikt – även om den är obekväm – är det rätt så ont om. Men Inga-Britt Ahlenius, 71, sticker ut ordentligt. Och nu verkar det faktiskt som om FN tar åt sig av den massiva kritiken.

Inga-Britt Ahlenius skrädde inte orden när hon lämnade sin slutrapport som chef för FN:s internrevisionsenhet häromdagen. Hon sågade FN jäms med fotknölarna – och inte minst högste chefen och generalsekreteraren Ban Ki-Moon anklagades för svagt ledarskap, pinsamma åtgärder som ökar risken för korruption inom FN.

Vad härligt med någon som vågar säga ifrån. Det finns alldeles för få som har modet.

Nu ser det ut som om Ahlenius kritik tar skruv. I en artikel i Aftonbladet i dag säger en FN-talesman att man ska se hur rapporten kan användas för att få FN att fungera bättre.

Ska bli intressant att se om det blir någon ändring hos denna koloss.

Nu väntar jag bara på att någon inom Fifa, det internationella fotbollsförbundet, ska förklara för den ärkekonservative ordföranden Sepp Blatter att fotbollen måste införa målkameror och använda modern teknologi. Att testa måldomare i höstens Champions League räcker inte.

Om inte Blatter fattar bör någon med fast stämma förklara för schweizaren att fotbollen kommer att gå under om inte den moderna tekniken anammas. Titta bara på hur det är i Kina; kineser vänder ryggen åt världens största sport efter alla läggmatcher och spelskandaler i landet.

Så Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollförbundet; här är ett tips. Ring Inga-Britt. Om du vågar. Och prata sedan allvar med Blatter. Om du vågar.

Snällfot fostrar nya talanger

I går var en härlig dag. Pratade med fyra av mina profiler som jag träffade under resan längs Inlandsvägen för två år sedan. Mest remarkabelt: Stig Snällfots och hans Nedre Soppero IK har fått fram en höjdhoppartjej som är bäst i Sverige.

Slog en signal till Stig Snällfot under eftermiddagen. Det blev inget svar. Men snart ringde det på min telefon. Det var Stig.
– Hann inte få upp mobilen. Satt i bilen. Vi har varit och lämnat Mikael och hans familj vid flygplatsen, berättade Stig.

Mikael Snällfot, dubbel svensk mästare i spjut, var faktiskt den som jag tänkt porträttera på min första cykelsträcka mellan Karesuando och Vittangi. Men Mikael, som flyttat till Stockholm, hade inte möjlighet att komma upp till sin födelseort. Då föll valet på hans pappa Stig, en mycket stor friidrottsledare i Nedre Soppero IK.

Stig Snällfot har fostrat mängder av talanger. Den senaste Nedre Soppero fått fram är Victoria Stöckel. 13-årigen är med 1,57 bäst i höjdhopp i sin åldersklass i hela Sverige.

– Det är en jätteduktig tjej i flera olika grenar, sa Stig.

Annars berättade han att det nu är behagligt varmt i Silkkimuotka, 17-18 grader. Men mycket mygg är det.

Hustrun Siv har precis gått på semester och nu är paret i Silkkimuotka, som ligger på ena sidan Lainioälven – på den andra ligger Nedre Soppero. Stig har precis byggt en bastu där hemma på gården.

– Jag måste ha något att snickra på. Annars blir det för långsamt.

Dessutom pratade jag med Gunhild Sundström, den synskadade skidåkerskan och friidrottaren från Arvidsjaur. Hon var lika kvittrande glad som vanligt. Mycket mygg i Arvidsjaur också, meddelade Gunhild.

Slog även en signal till Olle Calming, min profil i Strömsund. Snart drar han med familjen till USA och hälsar på sin dotter Camilla utanför New York.

– Hur går det med försäljningen av boken, undrade Olle. Det kom fram en urgaisare till mig häromdan som hade hört talas om boken. Han skulle köpa den.

Mellan 600 och 700 böcker har sålts. Tre hundra till – sedan kommer upplaga nummer två…

Senare ringde även Peter Göransson, min profil från Åsarna som åkt Vasaloppet snabbast av alla (3,38,57). PG och hans familj är i Danmark och kanske kommer vägen om Lerum på uppresan. Det vore verkligen kul att träffas! Dörren är öppen, Peter!

Läs mer om:

Stig Snällfot
Gunhild Sundström
Olle Calming
Peter Göransson

En seger för fotbollen

Rättvisan segrade. Fotbollsspelarna vann över vedhuggarna.

Jag tippade VM-finalen med hjärtat. Jag ville se Holland ta VM-guld – mest beroende på att jag blev frälst av den holländska totalfotbollen när Cruyff och Neeskens lirade på 70-talet. Jag tyckte att ”de Oranje” var värda ett VM-guld retroaktivt.

Men jag skäms. Det holländarna visade upp – speciellt under den första halvleken –  var ett hån mot det Johann Cruyff en gång stod för. Det var brutalfotboll.

Det tog en minut. Sedan visade van Bommel vilket ärkesvin han är på plan. Att han fick vara kvar på plan under hela finalen är otroligt. De Jongs stämpling mitt i bröstet på Xabi Alonso var också en skymf mot 70-talets härliga holländare.

Gång på gång kapade holländarna spanjorerna. Det var bedrövligt att se.

Att Iniesta fick avgöra matchen var signifikativt. Den kanske största liraren sköt Spanien till sitt första VM-guld.

Efter matchen var holländarna vansinniga på domaren. Den som gnällde mest var van Bommel…

Före finalen försökte notoriske evenemangsmarodören ”Jimmy Jump” sätta en röd mössa på VM-pokalen. Men ett gäng vakter lyckades hindra honom i sista stund.

Väldigt, väldigt bra säkerhet, Fifa!

Så här blir fotbollen trovärdig igen

Det har varit ett deprimerande fotbolls-VM med tanke på alla filmningar och felaktiga domarbeslut – som enkelt kunde ha eliminerats om inte det internationella fotbollsförbundet bestått av en samling vandrande kalkbrott. Så här vill jag rädda fotbollen.

Snart är det dags för de två sista matcherna i fotbolls-VM 2010; Tyskland-Uruguay om tredje pris i kväll och i morgon finalen mellan Spanien och Holland.

Det har varit deprimerande att se många spelares bedrövliga attityd till rent spel. Gentlemän på fotbollsplan är rariteter.

Det är beklämmande att se dessa välbetalda fjollor på planen som lägger sig och skriker som stuckna grisar för att lura domarna. Ena sekunden är de klara för bårhuset, momentet senare springer de på fjäderlätta ben. Jag blir vansinnig på fuskarna.

Domarna har inte haft det lätt. Tv-tittarna ser alla regelvidrigheter i repriser från alla möjliga kameravinklar– rättsskiparna har hundradelar på sig att fatta beslut från sin position på plan.

Fotbollen vägrar att – i motsats till flera andra sporter – att använda sig av befintlig modern teknik. Men de ålderstigna ultrakonservativa pamparna i Fifa snarkar vidare i sin törnrosasömn.

Visserligen tycks nu Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, till viss del börjat antyda att han är för vissa försiktiga förändringar. Lagrell vill att Sverige ska bli ett försöksland där fjärdedomare kan ta del av tv-bilder vid misstänksamma offsidesituationer. Not good enough…

Här är mina förslag till regeländringar i – till att börja med – stora turneringar som VM och EM för att göra fotbollen trovärdig igen;
1. Installera målkameror. Låt varje lag få tre möjligheter per match att granska tveksamma situationer.
2. Inför straffområdesdomare – en på varje sida – som bara ska ägna sig åt att ha koll på alla tröjdragningar och andra regelvidrigheter.
3. Varna spelare direkt som rör bollen efter det att domaren blåst av spelet – det funkar i handboll. Vid andra spelsabotaget är det rött kort.
4. Utrusta domarna med färgsprayburkar för att markera var på planen bollen ska sättas igång. Då slipper vi allt tjuvande vid frisparkar och inkast.
5. Låt matchdelegater granska matcherna i detalj efteråt. Då avslöjas obarmhärtigt alla filmande spelare – som bör dömas till långa avstängningar. Då kan jag lova att de pinsamma skådespelarna försvinner från fotbollsplanerna.

Det finns säkert många andra åtgärder att vidta för att föra tillbaka fotbollen till folket. Fjollorna och pamparna kan ha sin fuskboll för sig själva. Den idrotten är tyvärr inte trovärdig längre.

En del anger finansiella problem för att genomföra förändringarna. Jag säger bara; boka in pamparna på fyrstjärniga hotell i stället för femstjärniga på alla konferenser och turneringar – vips blir det ruggigt mycket pengar tillgängliga. Men pengar är egentligen inget problem för groteskt rika Fifa.

Jag kan inte undgå att tippa utgången av VM. Jag gör det med hjärtat: Guld: Holland. Silver: Spanien. Brons: Tyskland.